Angeni:)

Den 7/7 så var vi inne på kontroll på förlossningen, 12 dagar över tiden. Jag hade blivit lovad att om det inte hände något förrän 6/7(tisdagen) så skulle jag få komma på kontroll på onsdagen. Om jag inte hade öppnat mig något så pratades det om att göra ett planerat kejsarsnitt.

Vi fick tid kl 10 att komma in och undersöka. Bebis mådde bra i magen och viktuppskattades till 4,6 kg. Vid vaginal undersökning så kom det fram till att livmodertappen var 1,5 cm lång och fortfarande bara öppen för fingret. Precis samma status som det varit sedan vecka 38 och nu var jag i vecka 41+4. Läkaren frågade hur jag ville göra om jag ville bli igångsatt eller snittad. Eftersom bebis vägde mkt och jag var omogen rekommenderade läkaren snitt och det fick det bli. Vi fick tid till dagen efter.

8/7 så var vi inne på förlossningen kl 07.00 jag fick komma in på ett rum och börja med ctg-remsa för att se så bebis mådde bra i magen vilket den gjorde.
Vid 9 så börjades jag förberedas för snitt då de skulle sätta igång vid halv 10. Kateter sättes och jag fick dricka någon vidrig dryck samt nål i armen sattes.
Vi fick komma in på operationsrummet och bedövning sattes. Var lite lättare att sitta så ihopsjunken denna gången när man inte har värkar.
De berättade att när vi hör hur det skvalpar så är det nära. Vid 09.50 så hördes det ett skrik och vår bebis var född.

Ut kom 09.50 en stor pojke på 4575 gram och 54 cm lång! Ingen liten gosse med andra ord. Vid 10.30 rullades jag upp till uppvaket och micke fick åka upp till BB då de inte hade plats att ha mig kvar där nere på förlossningen.
Vid 12 skulle jag få komma ner till BB men precis innan så började jag må illa, kallsvettas och blodtrycket sjönk. När BB personalen kom så tröck de på magen och det sprutade ut blod. Livmodern ville inte alls dra ihop sig. Detta upprepades flera gånger så det slutade med att jag fick 4 påsar blod. De försökte skicka ner mig till BB vid 14, 16 men jag blev kvar varje gång då livmodern inte ville dra ihop sig.
Tillslut togs beslut om att ge mig medicin för att få den att dra ihop sig. 4 olika mediciner fick jag och det var de värsta värkarna jag någonsin haft. Där på uppvaket när alla andra är tysta ligger jag och skriker och gråter om vartannat av smärta.
Tillslut vid 18 frågade jag om micke fick komma upp till uppvaket och det fick han. Då han bara fått höra av mig vid 16 via telefon vad som hände. Ingen hade ju sagt något till honom på hela eftermiddagen.
Vid 18.30 fick jag äntligen träffa micke och vår son igen:-) Sedan en timme senare så fick vi komma till BB.

Dagen efter mådde jag bra och tog mig upp ur sängen. skönt!
Trodde att det inte skulle vara så lätt som det var, men klarade faktiskt av att ta mig upp ur sängen helt själv utan någon som helst hjälp.

Vi åkte hem på lördagen, men då hade gossen gått ner för mkt i vikt. 610 gram så vi fick återbesök dagen efter plus tillsägelse att ge ersättning med. Nu vägde han 3965 gram.

Söndagen så hade han gått upp igen till 4135 gram och vi provade att amma på återbesöket och det finns massor med mjölk. Så nu ammas han bara.

Imorgon blir det att ta bort staples och på tisdag ska vi väga honom på bvc:-)

Allt fungerar bra nätterna sover han bra. Dock på dagarna lite magknip men det går över ganska fort som tur är.




Pojken heter: Karl Adrian Patrick.